Göteborg och Västsverige är starka tillväxtregioner. Människors vilja att etablera både sina privatliv och näringsverksamheter i staden är påtaglig. Potentialen för en växande storstad med ökat värdeskapande och därmed en ökad skattebas är stor. Man får aldrig glömma att underlaget för vår höga levnadsstandard, välfärd samt sociala trygghet utgörs av enskilda människors och företags vilja och möjlighet till produktiva aktiviteter.

Som en våt filt över detta spirande engagemang ligger de etablerade partiernas ideologiskt rotade maktutövande. Bostads-, stadsplanerings- och infrastrukturpolitiken är tydliga exempel på detta. I stället för att leverera medborgarnytta till kommunens invånare har politiken kommit att börja tjäna sina egna syften.

På en fungerande marknad leder en situation med låg tillgång och stor efterfrågan till en gradvis prisökning som i sin tur gör det mer attraktivt att investera i nyproduktion. Denna nyproduktion ökar givetvis tillgången och stabiliserar därmed marknaden och priserna på en nivå som står i proportion till kostnaden för att producera. Om denna produktionskostnad är hög och produkterna har lång livslängd, såsom med bostäder och bilar, så finansieras produktionen i regel av relativt köpstarka individer och organisationer som köper nya produkter. Vad många inte inser är att denna ordning gynnar även mindre köpstarka eftersom begagnatmarknader uppstår där produkterna blir tillgängliga i olika prisklasser.

Det här fungerar inte i Göteborg idag

Den av staten stiftade lag om hyresreglering gör att tilldelningen av hyresrätter inte sker genom att den som kan betala mest och därmed finansierar produktionen mest prioriteras. Andra betydligt mer oöverskådliga faktorer såsom personliga kontakter blir avgörande och systemet kan anses vara mer likt ett lotteri än en marknad. Konsekvenserna av detta är förödande eftersom en av marknadens viktigaste mekanismer har satts ur spel. I samklang med lagstiftningen gör även Göteborgs Stad sitt för att upprätthålla bostadsbristen genom att vara mycket restriktiv med tillgången till byggbar mark.

Ett med lagstiftning framtvingat underskott på hyresmarknaden i kombination med en kommun som är ovillig att upplåta mark på ekonomiskt hållbara villkor gör att tillgången på andra boendeformer också är begränsad. Det driver upp priserna på bostadsrätter och småhus till nivåer som många av oss inte kan betala. Att vara bostadsägare idag är liktydigt med att vara skuldsatt. Slutligen ska nämnas att kombinationen av hyresreglering och flyttskatt leder till en i alla delar av marknaden mindre benägenhet att flytta vilket gör att redan befintligt bostadsbestånd inte nyttjas på det mest effektiva sättet.

Att i planekonomisk anda försöka att styra bostädernas utformning och prissättning kommer inte att förändra situationen. Möjligtvis kan sådana interventioner i begränsad utsträckning lyckas att omfördela tillgången till bostad från en grupp till annan. Strategin löser dock inte – utan förvärrar – grundproblemet; för få bostäder.

Göteborgs Stads översiktsplan med tillhörande styrdokument präglas av detaljstyrning kring hur mark inom kommunen får och skall användas. Exempelvis dikterar politikers önskan om tätare bebyggelse var människor får lov att bo. Man tar även på sig att bestämma var olika typer av handel ska förekomma och tror sig kunna företräda konsumenterna bättre än konsumenterna själva. Sammantaget reglerar översikts- och detaljplaner både kommunala och privatägda marktillgångar på ett sätt som hämmar stadens tillväxt. 

MED Göteborg föreslår

Medborgerlig Samling vill se en liberalisering av bostadspolitiken och en förenklad bygglovsprocess. Vi anser att lösningen ligger i att ta bort byråkratiska hinder och att minska styrningen av marknaden. Detta med syfte att öka omstättningen av befintliga bostäder och även öka nybyggnationen. För att motverka lättvindiga överklaganden ska överklagande av bygglov vara förenat med en avgift.

På nationell nivå verkar Medborgerlig Samling för en stegvis avreglering av hyresmarknaden för bostäder. För att denna avreglering skall få önskad effekt måste även kommunerna göra sitt. I takt med att hyresfastigheter görs mer attraktiva för investerare måste tillgången till byggbar mark möta efterfrågan för att en sund konkurrens skall uppstå och tillgången på bostäder öka. Stadens översiktsplan skall användas för att skydda ett antal väl valda kommunalt ägda naturområden och områden av kulturhistoriskt värde, samt säkerställa möjligheten för framtida utbyggnad av infrastruktur. Utöver sådana områden skall all mark utanför innerstaden betraktas som byggbar och kommunen skall ställa sig positiv till initiativ att utveckla denna.

Vidare vill vi att Göteborgs Stad åter skall börja att avyttra villatomter i en väsentlig takt. En sådan strategi skulle inte bara locka fler att bo och arbeta i Göteborg samt ge köpstarka hushåll chansen att finansiera nyproduktion, utan också inbringa viktiga tillskott till kommunkassan. Exempelvis skulle 400 sålda småhustomter, motsvarande 0,08% av Göteborgs Stads markinnehav, per år ge intäkter nog att anställa ytterligare 20 sjuksköterskor på vart och ett av stadens kommunala äldreboenden.

Specifika krav för markanvisningar skall slopas. Marknaden skall tillåtas att driva fram de bästa lösningarna som gör ett snabbt byggande ekonomiskt hållbart. Exempelvis skall banden till Hyresgästföreningen klippas, och vi vill slopa kraven på att förhandla med denna civila organisation för att få tillgång till mark. Det bästa politikerna kan göra för att öka bostadsbyggandet är att flytta sig ur vägen.