Likabehandling är idealet och innebär att alla människor ges samma rättigheter och förväntas leva upp till samma värdigheter. Medborgerlig Samling ser den västerländska samhällsmodellen som en mycket god utgångspunkt för att realisera detta ideal, tack vare att dess medborgare åtnjuter grundläggande fri- och rättigheter samt likhet inför lagen. Anti-diskrimineringslagar bidrar till likabehandling när de verkar på individnivå. I motsats till detta står kvotering, vilket är institutionaliserad diskriminering med syfte att omfördela gruppers utfall.

Det är viktigt att göra skillnad på individers lika rättigheter och gruppers lika utfall, två koncept som alltför ofta förväxlas. Individers lika rättigheter är i sig själv eftersträvansvärt och leder till ett mer meritokratiskt samhälle. Skillnader i utfall mellan grupper beror på många faktorer och skall inte tas som bevis på diskriminering. Exempelvis är det inget bevis på könsdiskriminering att nio av tio brandmän är män. Skillnaden i utfall kan förklaras av att fler män än kvinnor söker sig till yrket och att män har lättare för att uppnå de fysiska kraven. För att avgöra om könsdiskriminering förekommer är den relevanta frågan “Har en man och en kvinna med samma fysiska förmåga samma chans att få samma jobb som brandman?”.

Svensk politik drivs tyvärr idag utan denna förståelse, och går därför ut på att maniskt redovisa och utjämna olika gruppers utfall under beteckningarna “jämställdhet” och “mångfald”. Arbetsgivare stämplas felaktigt som diskriminerande och tvingas eller uppmanas att ta till kvotering som verktyg för att jämna ut statistiken. I värsta fall skuldbeläggs en hel identitetsgrupp som förtryckare/privilegierade, medan andra sägs vara förtryckta och utsatta, befriade från eget ansvar. Medborgerlig Samling förkastar denna splittrande identitetspolitik. Vi står för likabehandling, som per definition är på individnivå och identitetsblind. Om diskriminering förekommer skall den mötas med relevant lag.

Den svenska majoritetskulturen är idag relativ omvärlden mycket tolerant gentemot individer oavsett deras kön, sexuella läggning, eller etnicitet. Den främsta källan till diskriminering i Sverige kommer ifrån vissa inflyttade kulturer, där kvinnan har en lägre ställning och homosexualitet anses djupt omoraliskt. Genom hederskultur förbjuds kvinnor att klä sig som de vill och älska vilka de vill. Ängsliga politiker har i sin rädsla för rasistanklagelser inte vågat stå upp för liberala värderingar och rättigheter. Här finns ett pedagogiskt uppdrag för skolan: att göra det tydligt att Sverige är ett sekulärt samhälle där individen har rätt att tro, eller inte tro, vad hon vill, klä sig som hon vill, umgås med vem hon vill och rätt att älska vem hon vill.